Ansedel Mickel Persson

Levnadsbeskrivning

Riksdagsman, nämndeman och bonde.
Född 1731-10-01 i Gungvala, Asarum (K). [3]
Död 1779. [4]

Bodde i Ebbarp och föddes I Gungvala, han var också nämdeman. Mickel Persson valdes först som riksdagsman för Listers och Bräkne härader men det anfördes besvär och Mikel Persson representerade vid riksdagen Bräkne härad. /RO Antogs som riksdagsman av mössmajoriteten (tillhörde hattarna) fastän han brukat "övervåld mot sin vededeloman" - två örfilar och ett piskrapp .Han ansågs ej vara anstiftare. R.O. s 104 RIKSDAGEN 1778/79 Valdes som riksdagsman för hela Blekinge/EA Fick hedersuppdraget att stå fadder vid kronprinsens dop 1778. Med anledning härav tilldelades han en kunglig medalj och ett porträtt (Se hustruns biografi) gjordes./EA Ytterligare ett porträtt finns av honom en gravyr av J. Snack /IP s.620 Mikael Persson kom till Gungvala nr 148 omkring 1765. Han ägde då 1/3 mantal av nr 148. Omkring 1780 har han köpt till ytterligare 1/3 mantal. Han äger då 2/3 mantal. Gården delas senare mellan två söner Bengt och Gumme Mikaelsson som får 1/3 mantal var. Bengt Mikaelsson var kyrkovärd och fjärdingsman, Gumme Mikaelsson riksdagsman och nämndeman. (Brev från Gustav Mattisson, Asarum 920227) Ur Ekskölden 1975 -76 s. 29-3 Alexandersson, Bonderiksdagsmän från Blekinge för 200 år sedan. En skiss. Vid riksdagen 1771-72 då Adolf Fredrik begravdes och Gustav III kröntes satt det tre bönder på blekingebänken i bondeståndet, nämligen Håkan Olsson, Lösen för Östra och Medelstads härader, Michael Persson, Gungvala, Asarum för Bräkne härad och Per Persson, Hörby, Mjällby för Listers härad. Dessa tre riksdagsmän tillhörde tre släkter, som hade representanter i bondeståndet vid varje riksdag utom två under 100 år från 1726 till 1823 Den tredje bonderiksdagsmannen från Blekinge under riksdagen 1771-72, Michel Persson, Asarum, 1731-1789, återvände till riksdagenn1778 och representerade då hela Blekinge. Hans son Gumme Michaelsson, Gungvala, Asarum, 1759-1830, var riksdagsman för Bräkne härad vid riksdagen 1800. Samtliga sju riksdagsmän var nämndemän. Bönderna valde sina riksdagsmän häradsvis genom elektorer vid valförättningar som leddes av häradshövdingen. Elektorerna utsågs på sockenstämmorna och röstberättigade vid valen var krono- och skattebönder. Röstning efter hemmanstal blev mot frihetstidens slut det vanliga. Väljarna var enligt förordning av år 1650 skyldiga att arvodera sina riksdagsmän samt att betala deras resekostnader. En riksdagsman vid 1771-72 års riksdag hade rätt att erhålla 3 dr smt per dag i arvode. En riksdagsman vid nämnda riksdag, som pågick i femton månader, erhöll alltså 1350 dr smt i arvode. (En häst värderades 1780 till i runt tal 34 dr smt.) Hur riksdagsbönderna från Blekinge såg ut vet vi endast i två fall. Att Michael Persson fått sina anletsdrag förevigade av gravören berodde på att han tillsammans med nio andra bönder samt dessutom riksdagsmän från de övriga stånden stod fadder vid kronprins Gustav Adolfs dop. Detta tyder på att han stått i gunst hos Gustav III. När Michael Persson anlände till riksdagen 1771 var hans riksdagsfullmakt tydligen ej helt i sin ordning ty den blev granskad av "Deputerade för de stridiga fullmakterna" liksom Per Persson d ä:s i Mjällby. Det dröjde närmare en månad, innan han fick inta sin plats i ståndet. Michael Persson hade också en del svårigheter att erhålla riksdagsarvodet från sina väljare ty bondeståndet beslutade den 12 augusti 1772 att sända ett brev härom till K M:t. Han invaldes som Blekinges representant i Allmänna besvärsdeputationen, en motsvarighet till vår dagars riksdagsutskott. Det uppges att Michael Persson varit hatt. Detta är dock osäkert. Partinamnen hattar och mössor har använts alltför slentrianmässigt och de har föga att säga om den politiska situationen i bondeståndet vid 1771-72 års riksdag. Bönderna var framför allt bönder och inom bondeståndet fanns en allt större grupp riksdagsmän, som strävade efter samarbete med de andra ofrälse stånden borgare och präster. Adeln försökte hindra attackerna från de tre ofrälse stånden bl a genom att erbjuda mutor. Mer och mindre osäkra bevis finns för att adelsmän som Axel von Fersen, Jakob Magnus von Sprengtporten och Hugo Herman von Saltza vid flera tillfällen sökte muta bönderna. Minoriteten i bondeståndet var ej ovillig till att lyssna till adelns locktoner och den kom senare att belönas av Gustav III. Bland dem som på detta sätt belönades återfinnes Michael Persson från Gungvala. Efter statsvälvningen 1772 hörde Michael Persson till den grupp av bönder, som utsågs att uppvakta Gustav III - initiativet till denna uppvaktning utgick från borgarståndet. Som fadder för kronprinsen 1778 fick han en "guldvase", vilken skulle bäras av hans söner "man efter man så länge han odlar skattehemmanet No 148 1/3-dels mtl Gungvala" Under 1880-talet fördes guldvasen från gården i Gungvala, såldes och försvann. (Porträtt av Michael Persson) Bonden Michael Persson från Gungvala i Asarum blev riksdagsman under den s k frihetstidens sista år. Han tycks ha stått högt i gunst hos den nytillträdde kungen Gustav II. Bl a fick han det hedrande uppdraget att stå fadder vid kronprins Gustav Adolfs dop. Det här avbildade porträttet efter kopparstick av J. Sack har tillkommit med anledning v detta celebra tillfälle. Efter Michel Perssons bortgång ärvdes hemmanet av sonen Gumme Michelson, även han riksdagsman för Bräkne härad. I bouppteckningen 1820 efter denne Gumme Michelson står under rubriken guld. "1 Wase tecken som Gumme Michelson erhållit efter sin fader och nu får bäras av hans söner, man efter man så länge de odla skattehemmanet No 148 1/3 mantal Gungvala" I bouppteckningen betecknades medaljen som "1 Wase tecken". Detta torde bero på att på medaljen var präglad en sädeskärve, och detta i sin tur på att Gustav III höll hårt på att han var av vasarnas ätt, som i sin sköld hade en vase eller sädeskärve. Michel Persons gård blev efterhand delad i mindre hemman, arv skiftades och utflyttning av efterlevande förekom, vilket gjorde att Gustav Adolfs dopminnen skingrades och glömdes bort. Jordbrukarnas Föreningsblad hade för en del år sedan ett upprop med en undran om någon ättling av deputationen fanns och som i sin ägo hade något av de minnen som utdelades vid prinsens dop. Inget positivt svar erhölls, men flera meddelade att de hört sina fäder omtala att det funnits minnen från prinsens dop i deras släkt, men att dessa nu var försvunna. Inte heller på släktgården i Gungvala, som nu innehas av Lilly och Torsten Johansson finns något kvar I Karlshamns museum finns dock en av de tavlor som förärades bondeståndets faddrar vid dopet. På tavlans ram läses Michel Person Gungvala. Kanske är detta det enda kvarvarande minnet av Gustav IV Adolf:s dop i Slottskapellet BONDE: "Mikael Persson kom till Gungvala nr 148 omkring 1765. Han ägde då 1/3 mantal av nr 148. Omkring 1780 hade han köpt in 1/3 mantal till... Gården delas senare mellan två söner; Bengt Mikaelsson och Gumme Mikaelsson med 1/3 mantal var. Bengt Mikaelsson var kyrkvärd och fjärdingsmn, Gumme Mikaelsson riksdagsman och nämndeman." Källor: 1. Alexandersson, Erland , Bonderiksdagsmän från Blekinge för 200 år sedan. 1976 2. Magnusson, Manfred, Det låg ett skimmer över Gustavs dagar. 1976